kattas

Det började med att jag klev upp lördagmorgon och skulle gå på toa då jag såg lite blod i trosan. Som jag tror var lite av slemproppen. Jag och Robert skulle till syrran och han skulle med syrrans kille och fiska.
Lite nervöst så packa vi bilen med alla baby grejjer. (ifall att tänkte vi)'
Lite senare så följde jag med Sofi till hennes jobb och hjälpte henne lite då mina sammadragningar började kännas mer och mer.
Tänkte undrar om det här är värkarna eller bara sammadragningar.
Ju längre tiden gick desto jobbigare blev det. Robert kom och hämtade mig vid tre tiden på dan och vi åkte hem. Då helt plötsligt så tog jag tid på värkarna i bilen och då var det 6 min mellan värkarna. Jag började gråta av smärtan men mest var det nog för att jag blev rädd för jag visste vad som komma skall.

När vi kom hem tog jag en dusch och försökte vila och tog hela tiden tid på värkarna. Då det var 5 minuter mellan så åkte vi in för att kolla. Vi var inne på förlossning efter 19 tiden. Dom kollade och då var jag 4-5 cm öppen.
Värkarna blev allt jobbigare. Barnmorskan frågade om jag ville ha bedövning, och jag sa att jag ville ha ryggbedövningen. Hon rekomenderade att jag skulle vänta lite eftersom det kan dra ut lite på förlossningen. Att jag bara skulle ta lustgasen så länge. Jag sa okej.
Två timmar senare så kolla dom..då var jag redan 8 cm öppen.
Då sa dom att dom skulle komma om en kvart igen och om jag inte hade gått upp nå mera så kunde vi ta bedövningen. Men jag hade gått upp till 9,5 cm.

Och det som är så otroligt när man tänker så efteråt det är ju att jag krystade ingenting det var kroppen som skötte det av sig själv. Jag försökte nästan stoppa eftersom det kändes som att jag skulle bajsa på mig. Men det gjorde jag inte. Så iallafall 20 minuter senare efter jag var fullt öppen så var han ute och i min famn. Kl 22.40.
Helt underbart! Så nu väntade man bara på att få komma till patienthotellet och få sova med lillen. För trött var jag! Men då hade jag feber och dom får inte skicka ner dom till hotellet om man har feber så jag hamnade på en avdelning. Men febern gick ner snabbt men Jack ville inte ta bröstet eftersom jag har plana bröstvårter.
Vilket blev frustrerande både för mig och Jack. Han fick ersättning i ca tre dagar innan jag kom igång med mjölken med hjälp av en amningsnapp. Sen så kom jag hem i onsdags.

Nu känns allt såå bra. Han äter jättebra, sover bra. Och han är ju vääärldens sötaste kille. Och Jag är en så stolt mamma!